Den första "möbeln" jag tänkte skriva om är ironiskt nog inte någonting man kan varken sitta, ligga eller äta på. Den är definitivt inte heller möbeltorr, det vill säga att virket håller en så pass låg fukthalt att den inte längre förväntas vrida sig eller spricka något mer. När jag och min fru köpte huset vi bor i så bestod trädgården av stora gräs/ mossytor och enorma buskar och träd. Det var uppenbart att det en gång hade funnits en Grand plan med trädgården men att någon vid något tillfälle hade tappat orken och låtit växtligheten ta över. Vår tomt består av en övre del där huset ligger, en liten slänt och en lägre del som vid det tillfället var en slät grönyta. Vi tänkte nog båda två att det var självklart med växthus eftersom vi tycker om grönsakerna och för all del allt annat man kan odla i ett sådant. Tack och lov hade vi inte så bråttom med just det projektet med tanke på att det nog inte hade blivit som det skulle bli fyra år efter inflytt när vi äntligen kände oss redo för det. Den fjärde våren i huset var det dags att bli lite mer konkret i planerna kring detta växthus. Jag tycker faktiskt att fasen med blyertspenna, suddgummi, miniräknare och linjal ofta är den roligaste fasen i många projekt. Visst är det det härligt att få använda kroppen och faktiskt bygga och se något växa fram men precis där i början är allt fortfarande möjligt och ingenting är "försent". Vi köpte en bok som heter drömmen om ett orangeri" som jag för övrigt kan rekommendera( Paula Ahlsen söder och Stefan" söder). Mina ögon öppnades mycket eftersom jag inte varit i kontakt med den världen i brist på trädgårdsintresse. Min fru hade som vanligt mycket bättre koll på hur hon vill ha det och jag behövde låta saker och ting sjunka in tills jag som vanligt insåg att hon nog ändå var något på spåren. Vid den här tiden hade vi börjat slänga oss med termen orangeri snarare än det lite sämre klingande ordet växthus. När vi väl hade bestämt oss för en stil och ungefärliga mått började vi kolla efter gamla uttjänta fönster på blocket, nappade på en annons och inom kort stod det ett tjugotal gamla slitna fönster påmtomten och väntade på att återigen komma till nytta. Nu när vi hade fönstren kunde jag äntligen komma igång med penna och block eftersom jag kände till vilka mått det skulle bli på orangeriet med fyra fönster på långsidan och tre på gavlarna.
En ljummen aprildag började jag gräva ut en ränna i gräsmattan samt bygga gjutform för det som skulle bli sockeln på vilken hela orangeriet vilar. Sockeln är tjugo cm djup, tjugo till trettio cm hög och löper under hela bygget, även under dörren vilket gör att den är gjuten i ett stycke och alltså borde vara mycket stark. Därefter var det dags för stora ryggknäckarjobbet med att mura upp undre delen av väggen. Vi använde oss av tumlad mursten för att få känslan av att huset hade några år på nacken. Efter att ha vilat ryggen några dagar var det dags att regla upp stommen som fönstrens senare skulle fästas i. Taket består av fem millimeters planglas som ligger på en gummilist och därefter limmats fast med uv-tåligt silikon. Över nocken lade jag en plåt med några millimeters glapp till glaset för att låta luften cirkulera lagom mycket. Gavelspetsarna valde vi att klä med panel helt enkelt för att vi tyckte det skulle bli vackert så. De procenten mindre solljus som släpps in kan det helt klart vara värt. Till dörr använde vi en gammal altandörr som vi räddade undan en säker död på ortens återvinningscentral eftersom den var utbytt mot en nyare, bättre och säkrare på en släktings hus. Till växth.... Förlåt orangeri dög den dock mer än väl. Totalkostnad för projektet har vi uppskattat till femtontusen kronor. Tvåtusen kronor fönster, tusen kronor betong och murbruk, femtusen kronor mursten, fyratusen kronor takglas och tretusen kronor övrigt byggmaterial. Jag hoppas bilderna nedan gör orangeriet rättvisa, behöver jag nämna att foto INTE är en av mina hobbies? De två stolarna har för övrigt faktiskt använts mer än vad jag vågade tro själv, mitt i vintern har vi ibland smugit ut dit och njutit av den värme som solen faktiskt ger även då.
